När föredraget med Lars Wallin skulle börja på Nobelmuseet tyckte jag att det var så konstigt – och illavarslande – att det bara stod två stolar för två talare framför de stolsrader där mamma och jag och resten av publiken satt. Ingen skärm, ingen duk. Alltså inga bilder! Hur skulle programmet ”Lars Wallins Nobelkreationer” kunna hållas utan glamourösa foton på Victoria och Madeleine och andra damer i tjusiga klänningar? Men det gick alldeles ovanligt bra. En museimedarbetare intervjuade Lars Wallin rakt upp och ner, om hur han blev designer, hur det går till rent praktiskt med beställningar och provningar och tyger och broderier, om både Nobelfesten och andra slags galaevenemang och kunders olika önskemål. Och kvällens stjärna hade en fantastiskt sympatisk stil och besvarade alla frågor, även de från publiken, på ett uttömmande och öppenhjärtigt sätt.

Bilden ovan är från signeringen efteråt. En katalog såldes, det bildades en kö och både en och annan ville ställa sig bredvid Lars Wallin och låta en väninna fota.

Efteråt lurade jag upp mamma på ostbricka.

Glamour och ost. En bra kväll.