Där satt vi, Sofia och jag, i caféet med stans kanske läckraste utsikt, två trappor upp på Fotografiska, och pratade om restauranger i New York. Strax innan hade vi sett utställningen ”Där barnen sover”, om flyktingbarn som tvingas sova i skogen eller på gatan, har mardrömmar efter att ha upplevt nattliga bombningar och kanske har förlorat halva sin familj. Jag är glad att jag hann se den – sista dagen är 24 januari – men upplevelsen är magstark, särskilt i kontrast till lyxen och den trendkänsliga stilrenhet som bara människor med små världsliga bekymmer kan skapa och upprätthålla. För att inte tala om kaoset i min hjärna när vi gick direkt från flyktingbarnen till utställningen en trappa ovanför, ”Avant-Garde” med bilder av den franska modefotografen Guy Bourdin. De som valts ut till hemsidan är av det okontroversiella slaget, men där fanns också en hel del kvinnokroppar i diverse respektlösa sammanhang, motiv som eventuellt hade meningsfulla budskap om man letade efter dem, men när jag hade läst presentationstexten om fotografens önskan att bryta mot tabun och censur fanns bara ett enda stort ”vem bryr sig?!” i mitt huvud.

Satsningen ”Nystartsmobilen” pågår fortfarande på Fotografiska, där varje insamlad gammal mobil, oavsett skick, leder till att Tele2 skänker en smartphone till ett ensamkommande flyktingbarn. Jag har en här hemma som jag inte använder och som jag borde skänka. Mobilen är knappt två år gammal och alltså redan avlagd. Kan jag göra något bra av ett sådant bevis på slösaktig livsstil så … ja, det är bara att få det gjort.