MMCLX La Bohème i Gamla stan

Vilken upplevelse! La Bohème med sekelskiftets Stockholm som spelplats. Vacker musik, häftig kör, inklusive barnkör, fina duetter, supercharmig Gamla stan-dekor och några av Skandinaviens favoritbohemer i rollerna – August Strindberg, Edvard Munck, Edvard Grieg. Publiken småfnissade när bohemerna muntert sjöng att de var på väg mot Berns och när barnen jagade en man utklädd till julbock för att få sina julklappar, sverigefiering som säkert är ännu roligare för den som är insatt i det parisiska originalet. Över huvud taget är det ju oerhört lustigt med en opera på italienska som handlar om Paris men är förflyttad till Stockholm. Tur att det fanns textmaskin så att man hängde med.

På fredagskvällen förra veckan, några timmar efter att Jenny F och jag landat i Wien, gick vi på Elektra på Wiener Staatsoper, Jennys första operaföreställning någonsin – en högklassig förstagångsupplevelse – och så följde vi alltså upp med premiärföreställningen av La Bohème på Operan hemma i Stockholm och satt och bedömde sångarinsatserna som riktiga konnässörer. Titelrollen i Elektra sjöngs av superstjärnan Nina Stemme, som vi numera mäter alla andra sångare mot. I Wien hade vi billiga platser högt upp på en kant och såg mindre än halva scenen, där det alltsomoftast var helt tomt och öde – men då hade man sin personliga lilla textskärm framför sig med översättning från tyska till engelska att titta på – och i kväll satt vi också högt upp på en kant, men ändå med betydligt bättre sikt. Nog för att det är bra att det finns billigare biljetter, men operahus som byggs med sittplatser nästan helt utan sikt tycker jag ändå är lite onödigt dåligt planerade. Mer om Wienoperan och Elektra vid ett senare tillfälle.

Kvällens musikaliska och visuella upplevelse var så härlig – trots tragiken i hela andra akten – att jag misstänker att somliga recensenter kommer att vilja platta till själva stockholmsanpassningen med sina Stortorgskulisser som krystad och, ja, helt enkelt lite för estetiskt lättillgänglig och publikfriande bekant. Vi får se vad de säger.

Sedan kan man alltid ytterligare förhöja Operabesöket med förbeställt fika. Te, en citrontartlett och en operabakelse stod och väntade i pausen. Ultimat lyx.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s