Det var en hel del som inte fungerade i dag, första öppetdagen på Sturebibblan efter fyra stängda sommarveckor. Sändningen – alla böcker som återlämnats på andra bibliotek de senaste veckorna – kom inte, vilket gjorde att många inte fick sina reserverade böcker. Den automatiska entrédörren var felinställd och öppnade sig inte för besökare, något vi får leva med åtminstone fram till onsdag. Och i bibliotekskatalogen står det fortfarande att vi har stängt.

Men vi hade gott om låntagare (som kom in genom den manuellt uppställda entrén), mycket återlämning och många nyanlända tidskrifter och inköpta böcker att ta hand om. Jag jobbade över någon timme (men har en del minustid sedan tidigare, så det är inget synd om mig alls) och var ändå tvungen att lämna flera påbörjade uppgifter till morgondagens bemannare, och finliret, som att skylta om, fick prioriteras bort helt och hållet till förmån för mail och telefonsamtal för att försöka ställa alla konstiga fel tillrätta.

Att diverse uppstartsproblem skulle komma i dagen var jag nästan hundra procent säker på, men jag har förstås sett fram emot att Sture ska öppna. Helst skulle vi ju inte stänga alls. Det slog mig på nytt hur hemma man kan känna sig på en tunnelbanestation.