Det var ganska högt tryck på lånedatorerna på Sture bibliotek i går. En av datoranvändarna kom in under eftermiddagen och sa att han precis varit på ett annat bibliotek, men visste att det är bättre att komma till oss, eftersom vi är mer ”förstående”. Han nämnde för säkerhets skull med emfas att den vän som tipsat honom om oss var en av våra medarbetare (i själva verket en pensionerad bibliotekarie från vår enhet som hoppar in på Sturebibblan som vikarie lite då och då, men okej). Här kunde han räkna med att få mer datortid än de avsatta 30 minuterna om han bad oss snällt.

Visst, vi har en sådan policy, och han sa att han kände till vad som gällde, men jag tyckte att jag var tvungen att tala om det ändå: Man får använda en dator i 30 minuter, därefter blir man automatiskt utloggad och har inte möjlighet att logga in igen förrän nästa dag. Men – och här skiljer vi oss från vissa andra bibliotek – om det inte är någon som står och väntar på att en dator ska bli ledig kan man säga till oss och så plussar vi på ytterligare en halvtimme.

Han hade tur. Till att börja med var alla fyra datorer upptagna och det kretsade även ett par personer däromkring och höll koll på om någon var på väg att lämna sin plats, men så småningom blev det lite glesare och vid just de tidpunkter då hans 30 minuter var på väg att rinna ut kunde vi varje gång göra en förlängning.

Det var en mycket belevad och trevlig man, och det kändes bra att vi kunde bistå med datortid för det arbete han hade att utföra, men jag önskar ändå att våra besökare hade en klarare bild av det här med bibliotek och bibliotekspersonal som är mer eller mindre förstående. Det gäller datortider och mycket annat, som avgifter, möjlighet till omlån, reservationsfrågor … Och det gäller alla möjliga andra instanser utöver bibliotek.

Jag skulle gärna vilja säga att vi nog är rätt förstående och serviceminded på Sture bibliotek, men de flesta av oss jobbar också på Östermalms bibliotek där datorreglerna är annorlunda, och vi bör väl inte besitta olika mått av förståelse olika arbetsdagar. Det är inte alla som tror det, men våra regler utgår faktiskt från faktorer som rättvisa, rationalitet och erfarenhet. Vi är ute efter att ge maximal service, inte begränsa den. På Östermalms bibliotek, större och stimmigare och med både fler besökare och fler datorer, fungerar det dåligt med undantag och förlängning under vissa förutsättningar, så tydliga, strikta regler är det bästa sättet att få ordning istället för kaos kring datorplatserna. För, tro mig, ibland blir det kaos.

Besöker man Sture bibliotek kan man i bästa fall få riktigt lång datortid, men samma bibliotekarie som är schyst och förlänger din tid kommer kanske inte att förlänga ditt lån. Om någon står i kö på boken du har hemma måste jag nämligen ha förståelse för reservantens rättigheter, det spelar tyvärr ingen roll om du behöver boken inför tentan nästa vecka eller om du måste hinna läsa ut den innan du och kompisarna i bokcirkeln ska träffas. Det är heller inte sällan man får ett telefonsamtal från en låntagare som först i detalj berättar hur hela familjen drabbats av förkylning och sedan frågar om ett boklån går att förlänga. Jag letar upp lånekontot och kollar. Om boken inte redan är omlånad de maximala två gångerna och inte heller reserverats av någon lånar jag om, och personen i andra änden tackar mig för att jag visar barmhärtighet i den svåra knipan. Om systemet, som följer alla våra låneregler, säger ifrån kan jag tyvärr inte göra något omlån och stämplas omedelbart som rigid, eller rentav kallsinnig, eller, i svåra fall, en elak översittare. Och låntagaren i fråga kommer säkert in nästa vecka med boken och bestrider övertidsavgiften på tio kronor.

En annan rätt betydelselös faktor vid regeltillämpning är bekantskap med någon av våra medarbetare.