Det är sällan jag är så fullständigt slutkörd efter att ha skrivit och hållit ett föredrag, men efter nattens research, förmiddagens ihopsättande av bildspel och själva lunchprogrammet på Kafé Ryssgården på Stadsmuseet satt jag som en zombie bakom informationsdisken på Slussens bibliotek fram till sju i kväll. Visst, jag hjälpte besökare efter bästa förmåga och pysslade med lite skrivarbete däremellan, men tempot var lågt.

Programmet verkade i alla fall ha blivit uppskattat. Fullsatt var det inte den här gången, men en av damerna – för det är alltid damer – kom fram efteråt och sa att hon egentligen hade bråttom någon annanstans men väldigt gärna ville komma och lyssna ändå. Och en återkommande programbesökare berömde mig för min pedagogiska förmåga, en var en gammal kollega från Stadsbiblioteket, två kom in i Faktarummet en stund senare för att hämta informationsmaterial om Digitala Stadsmuseet som tagit slut, trots att jag hade tagit med en hel bunt till caféet, och ytterligare två kom senare på kvällen och ville veta allt om vad jag visat och berättat om, eftersom de tråkigt nog inte hade haft tid att komma vid lunchtid.

Konceptet hittade jag på i december, strax före vårprogramdeadline, nämligen presentationer av tre Stockholmsromaner med tillhörande bildvisning ur Stockholmskällan. Vilka tre romaner bestämde jag för ett par veckor sedan. Vilka bilder bestämde jag några timmar innan. Det blev Röda rummet, Norrtullsligan och Den allvarsamma leken och samtida bilder från Berns salonger, Norrtullsgatan, Johannes kyrka, med flera kända och okända platser i Stockholm.

Omedelbart efter programmet började jag tänka på belöning. Det var inte svårt att välja. En kopp varm choklad på chokladpulver från Whittard på Stall Street i Bath och lyxigt mjukfluffiga marshmallows från Whole Foods Market på Kensington High Street i London här hemma i soffan.