Den här film- och fudgekvällen med Lena var helt tillägnad Trollflöjten, Bergmans version som hade TV-premiär 1 januari 1975. Den är inte jättelång, två timmar och tolv minuter, men med matlagning, kakbak, fudgekokande (en med mörk choklad och nougat, en med ljus choklad och valnötter) och bakomfilmen på en dryg timme var klockan ändå nära tolv när vi kom ut på den obligatoriska efterföljande promenaden till slottet. En minut i midnatt kom vi fram till yttre borggården, där vakterna stod i formation för avlösning. Sista anhalten var Finska kyrkans bakgård och Liss Erikssons lilla ”Pojke som tittar på månen”, som nu hade höstekiperats.

Kvar finns några Mozartkulor, som vi temaenligt åt under filmen, och minnet av vackra röster, hejdlöst fula papier mâché-artade dräkter (som draken högst upp, även om den var bland de snyggare) och Ingmar Bergman som med iver och känsla regisserar de skandinaviska sångarna i polotröjor, mönstrade skjortor och mycket markerade glasögonbågar.