Jag tror att utomhusbiovanan är för liten i det här landet. Strax innan filmen skulle börja kom regnet och vips fylldes Rålis med uppslagna paraplyer. De tar väl ner dem när filmen sätter igång, hoppades jag in i det sista, men nej. Förutom att den nedre halvan av duken var skymd från där jag och Sofia satt hade folk ovanan att ställa sig upp här och var och sitta och prata högt med varandra på sina picknickfiltar. Och med folk menar jag tonåringar, snittåldern var låg i den stora biopubliken.

Efter ett tag gav vi upp och var beredda att gå därifrån, men upptäckte då att både sikten och ljudet var betydligt bättre längre bak, så vi slog oss ner på den mycket glesare besuttna ytan och såg resten av filmen perfekt. Det var sista kvällen på Stockholms Filmfestivals Sommarbio och Eternal sunshine of the spotless mind visades. Jag tror faktiskt att jag hade sett den två gånger redan, men den är värd att se om och var den mest intressanta filmen under veckan, i min smak.

Sedan kan man fråga sig varför Sommarbio-veckan läggs samtidigt som Kulturfestivalen. Nog för att jag tror att det finns folk till både och, men jag tror också att samma personer kan vara intresserade av båda delarna och tvingas välja. Nej, sprid ut festligheterna istället. Så stort är inte Stockholm att samordning är omöjlig.