Ibland vänder man sista sidan i en bok med ett ”jaha”. Vi ses på Place de la Sorbonne gick fort att läsa, den är skriven av och om (och för?) en ung människa, miljöerna är genomparisiska. Jag ogillar den inte, men den har inte förändrat mitt liv. Men jag är mycket öppen för att bli emotsagd i mitt omdöme.