Kommer man till Café Stiernan på Österlånggatan vid lunchtid kan det vara helt fullt. Kommer man strax efter kan man bli ensam. Jag brukar satsa på det. I dag satt jag som vanligt på tisdagsluncherna med min mat i ett av fönstren och den av de två ägarna som var på plats fick ett plötsligt ärende och gick ut, så jag blev kvar med uppdraget att vakta stället. Inga problem. I min fantasi kom det in alla möjliga kunder och jag funderade på hur många av ingredienserna i nudelsoppan jag memorerat och undrade hur svårt det kunde vara att bemästra den där fräsande kaffemaskinen, men i verkligheten var det bara jag, min avocadosallad och Ray Charles i högtalarna i några få minuter tills den andra ägaren, frun till den förra, kom in. När jag gick fick jag välja en italiensk chokladbit som tack för att jag tog på mig ansvaret.