CMXXII Nytt marknadsföringsgrepp

20121201-234738.jpg
Strax efter det att Sturebibblan öppnade i dag kom det in en man som gärna ville dela med sig av sina åsikter om och idéer kring biblioteket och dess verksamhet. Sådant är alltid intressant, och det kan gå hur som helst beroende på vem man har framför sig. Det finns positiva, engagerade biblioteksanvändare vars genomtänkta önskemål man gärna tar till sig, knasbollar som på fullt allvar anser att biblioteket borde vara öppet dygnet runt samt ha ett biljardbord, kolleger från andra delar av landet eller världen som vill bolla idéer – och, inte minst, talföra personer med imponerande självtillit som gärna i detalj talar om hur biblioteket borde förändras och förbättras.

Dagens tyckare tillhörde den sistnämnda kategorin. Han hade inga dåliga eller konstiga idéer, tvärtom. Två saker ville han föra fram. Det första var att biblioteket borde synliggöras mer, så att förbipasserande på tunnelbanestationen lättare lägger märke till det, och det andra att vi borde satsa på enbart ny litteratur och vara det bibliotek dit man beger sig för att hitta de senaste böckerna som man på de lokala stadsdelsbiblioteken i allmänhet får lov att reservera för att få tag på. Förslagens förträfflighet beskrevs utförligt med hjälp av olika exempel från andra verksamheter.

I ett sådant läge får jag verkligen anstränga mig för att hålla mig i styr. Den första synpunkten har vi stött och blött sedan bibliotekets invigning i maj 2009. Den andra är Sture biblioteks själva idé, som hela vårt dagliga arbete handlar om att upprätthålla. I mina svar till honom, som jag hoppas inte lät så snipiga som min inre, djupt provocerade bibliotekarie skulle ha uttalat dem, uttryckte jag förstås att det han sa var något som jag verkligen höll med om och att vi aktivt jobbar med just de här områdena. Den här kategorin tyckare är dock mycket bättre på att prata på än att lyssna. Av den anledningen tror jag tyvärr inte att min ton lät lika tillmötesgående genom hela samtalet, men efter en stund skärpte jag mig för att som slutkläm uppmuntra mannen att skriva ner sina tankar i synpunktsformuläret på Stockholms stadsbiblioteks webbplats. Personalen tycker som den här besökaren, och det är även bra att svart på vitt kunna visa att besökare tycker som personalen. Men att göra sig det omaket lät han inte så intresserad av.

Hur som helst – påminnelsen om vårt dolda läge på tunnelbanestationen ledde till en mycket konkret åtgärd. Det främsta och mest svårlösta problemet är att biblioteket ligger en trappa upp i förhållande till frisersalongen, blomsteraffären, bokhandeln, lunchstället och alla andra butiker på båda sidor om gången mellan spärrar och uppgångar till gatan. Medan man vid de övrigas inbjudande entréer ser utställda blombuketter och pockettravar ser man vid bibliotekets mörka lilla ingång en trappa bakom glasdörrar. Om man tittar ordentligt. Därför riggade vi i dag upp en hylla med utrangerade böcker utanför dörrarna, med uppmaningen att komma upp till biblioteket och betala. Det kändes riktigt lyckat. Några böcker såldes och ganska många förbipasserande stannade till och tittade och bläddrade, vilket man kunde se om man spejade ut genom bibliotekets fönster ner mot tunnelbanegången.

Vi får se om det här blir ett återkommande inslag, men i vilket fall som helst sätter vi ut hyllan i morgon igen. Kom och köp!

20121201-234702.jpg

Lämna en kommentar