På jobbet har det legat ett utrangerat exemplar av Denise Minas deckare Still midnight en tid, och eftersom jag tycker den är rätt intressant i sin genre ville jag gärna ge den till någon. Lena W kanske vill ha den, tänkte jag och skickade iväg ett sms. Jodå, det ville hon. Jag bestämde mig för att ta en långpromenad över till Söder efter jobbet och överlämna den på en gång, varpå jag blev inbjuden på spökbakelse och svartvit film från 1950, Harvey, om en man som inbillar sig att han är kompis med en gigantisk, osynlig kanin. Bara så där en torsdagskväll.