På direkttåget från Stockholm till Göteborg klockan 6.00 första bokmässedagen kan man vara ganska säker på att slippa skräniga tonåringar och liknande oönskat högljudda medpassagerare i vagnen. Sannolikheten är nämligen väldigt hög att man är omringad av kolleger i sin egen och närbesläktade branscher. Bibliotekarier, förläggare, bokhandlare. Men om det innebär att det är lugnt och tyst? Inte riktigt. De som inte känner sina grannar är tysta, blundar eller läser. Förläggare och bokhandlare, även om de åker i grupp, kan jag tänka mig också är benägna att vila eller ägna sig åt pratfria mässförberedelser så här dags på morgonen. Men jag slår vad om att det pratglada sällskapet här till höger är personal från folkbibliotek. Vi blir nämligen så till oss inför ynnesten att vara iväg på betald tjänsteresa att entusiasmen inte kan döljas. Det här är om inte once in a lifetime så ytterst ovanligt och exklusivt och få förunnat.

Jag ser böcker, DN Kultur, tygpåsar med litterära tryck, utskrivna A4-ark med tät text, hållna i fasta grepp av förmodade mässföreläsare. Om två timmar är vi framme.