På tågresan genom Europa i våras såg jag och Jenny F affischer för den franska filmen Les intouchables, utkommen förra året, och våra bekanta i två av länderna vi besökte nämnde oberoende av varandra att det var en riktigt sevärd film.

Tillbaka i Stockholm började jag kolla upp om jag missat den på svenska biografer eller om den var på väg, eller om jag skulle kunna få tag i den på något annat sätt. Eftersom jag inte såg en skymt av den någonstans på svensk mark twittrade jag till SF och frågade om saken. Ingen i Sverige har köpt in den, fick jag veta. Synd, svarade jag, den verkar vara väldigt omtyckt. Några veckor senare twittrade de till mig igen och sa att den blivit inköpt, och nu är min fem månader långa väntan över. I går hade filmen premiär under namnet En oväntad vänskap och jag och Jenny såg dagens sista av en lång rad föreställningar på Stockholmsbiograferna, 21.30 på Filmstaden Söder.

Med tanke på filmens popularitet världen över hade det varit ett märkligt val att låta den svenska biopubliken gå miste om den. De allra, allra flesta pratar om den i positiva ordalag, historien om den handikappade förmögne mannen som väljer den kriminellt belastade förortskillen som personlig assistent. Dessutom ska det ha hänt på riktigt.

Den som behöver ytterligare argument för att gå och se den kan läsa ”Ten Reasons You’ll Love ‘The Intouchables’”.