I dag har jag, precis som vanligt, haft att göra med många rara låntagare, men det är de inte så rara som fastnat i minnet. Som mannen som ringde för att boka in en tid till kvällens advokatjour på biblioteket och sa: ”Jag hör på din röst att du inte vet något om advokatjouren.” Det grämde mig storligen att jag faktiskt inte är särskilt insatt i just den servicen och inte kunde sätta honom på plats. Sedan hade vi den vithårige farbrorn som kom fram till disken för att skvallra på en gråhårig farbror på tidningsavdelningen, som tydligen satt och löste sudokun i Dagens Industri istället för att lämna ifrån sig tidningen till vithåringen. Efter ett litet försök att avleda och på omvägar antyda att det kanske inte var min uppgift att agera domare mellan farbröderna fick jag förstås ändå följa med till tidningsavdelningen för att försöka stifta fred, varpå den gråhårige farbrorn sa att han inte alls hade tänkt lösa någon sudoku utan faktiskt läsa tidningen, så det så! Och han skulle vara klar inom fem minuter. Den vithårige yttrade något om att då var det väl frid och fröjd då, men då blev gråhåringen uppretad och sa emot, att det var det visst inte alls. I det läget var jag på väg tillbaka till informationsdisken och lät småpojkarna göra upp i sandlådan på egen hand.