CDXLV Korskyrkans lunch för hemlösa – i går och i framtiden

image

imageSå länge jag varit med på Korskyrkans luncher för hemlösa har vi aldrig serverat pyttipanna, men det var ett bra och uppskattat val till gårdagens lunch av matansvariga Ellinor och Anette. Eftersom själva pyttipannan var färdig bestod förberedelserna bland annat i att skära stora mängder grönsaker, bre smörgåsar och förstås att steka över trehundra ägg, vilket Anders åkte på, TV-kock som han är (eller ja, tävlande i ”Halv åtta hos mig” på TV4 i mitten av oktober).

Vi slog upp dörrarna klockan tolv (bildligt talat, vi hävde snarare avspärrningen i form av två stolar som ska hindra gästerna att komma längre än till korridoren utanför toaletterna innan vi börjar servera) och i vanlig ordning formades en lång, lång kö fram till disken där vi står och lägger upp maten. Gårdagens kö var exceptionellt lång, jag tror vi serverade utan andningspaus i en och en halv timme, och när vi betat av allihop, inklusive sådana som ätit upp och ville ha mer, kom en stammis fram och sa att han och någon till räknat efter och kommit upp i hundra nya personer, nämligen ryssar och rumäner. Hur många som dyker upp totalt under de tre öppettimmarna är nästan omöjligt att hålla koll på, men någonstans mellan 250 och 300 personer borde det ha varit i går.

Det är nästan alltid skön stämning från början till slut – förutom de regelbundna konflikterna kring vårt matlådeförbud och en del gnäll från de enstaka gnälliga personligheterna – men den här gången hade vi tyvärr en incident. Eftersom gästerna var så mycket fler än vanligt tog maten slut redan efter knappt två timmar. En av de gäster som kom sent och bara kunde erbjudas stekt ägg och knäckebröd var på stingsligt humör redan från början. Ganska snart lät han sig provoceras så pass av sin omgivning att han vrålade obehagliga hot och slog sönder glaset till en tavla på väggen. Anette och Lilian konfronterade honom, förklarade att det var dags att gå, och han gick, men fortsatte sin bärsärkagång med att plocka upp en cykel och kasta den mot en bil utanför kyrkan och sedan gå och härja vid gatuköket en bit bort. När jag gick för dagen strax därefter var polisen på väg. Men ingen människa kom till skada, och det blev en ganska påtaglig stämningsförändring när mannen gått. Från att ha varit ett stimmigt gäng blev gästerna mer dämpade, flera kom fram och tackade för maten och någon bad om ursäkt å den våldsamma mannens vägnar.

På gårdagskvällens födelsedagsfest där Tova (som presenterar äppelpajen på bilden) var en av gästerna fick jag höra att någon annan bland våra lunchätare hade förföljt desperadon och att polisen kom efter. Eftersom våra stambesökare är en grupp som har ganska bra koll på varandra fick vi på en gång mannens namn, som inte var okänt för polisen. Lämpligt nog hade vi ett inplanerat hemlöslunchmöte i dag efter gudstjänsten, då vi pratade lite mer om vad vi gjorde och vad vi borde göra när något sådant inträffar, och om mycket annat som skulle kunna utvecklas från bra till bättre när det gäller luncherna. Den bästa utvecklingen som skett hittills är att det innan varje lunch – som äger rum en gång i månaden terminstid – hålls en välbesökt andakt i kyrksalen och att det finns möjlighet för gästerna att gå undan och få förbön under de tre timmar vi har öppet. Lekamlig och andlig spis. Gemenskap. En varm lokal. Många av gästerna har mer eller mindre märkbara problem, missbruksrelaterade och andra, som kan komplicera samvaron, men utöver det är det hela väldigt enkelt. Att tillgodose grundläggande behov.

Nästa gång är det julbord. Klart du ska vara med och hjälpa till!

Lämna en kommentar