Nu äntligen har jag läst ut På Broadway av Kristian Wedel. Den har hängt med ett tag, jag kommer inte riktigt ihåg när jag fick den, men det hela började med att jag läste föregångaren Manhattan och blev störtförjust. Manhattan består av en rad iakttagelser som författaren gjort, en journalist som bodde ett år i New York och skrev om sin vardag i Göteborgs-Posten. När vi hade New York-tema på Sture bibliotek kontaktade jag Kristian Wedel och frågade om han ville komma och prata om sin bok, vilket det lät som att han gärna hade gjort om datumet passat bättre. Men som kompensation fick jag förhandsinformationen att På Broadway snart skulle komma, och jag skulle till och med få ett ex när den väl var utgiven. Det måste ha dröjt mer än ett år, men en vacker dag någon gång i våras hittade jag boken i mitt fack på jobbet och blev jätteglad och entusiastisk, men på grund av mitt kaos av olästa böcker här hemma hamnade den oförtjänt långt ner i en hög. Så småningom nådde den ytan, och eftersom också den här boken består av korta berättelser har jag läst den till och från under en längre tid. Jag gillar den – självupplevda episoder blandas med Broadways historia från mohikanstig till modern Manhattangata – men den första boken är strået vassare, med ännu mer underhållande rapporter ur Manhattanbornas liv och miljöer.