CCCLXXXII När en vanlig presentation inte är tillräckligt utmanande

image

image

I dag har jag fått hälsa en ny medlem välkommen i sociala medier-kursen Delnings webbsupportgrupp, en helt frivilligt anmäld sådan, från biblioteket i Sätra i Gävletrakten. Det är så kul när folk engagerar sig. Under några månaders tid har jag också haft kontakt med två eldsjälar på Katrineholms bibliotek, Linda och Victoria, flitiga på Twitter och med mycket åsikter om sociala medier ur biblioteksperspektiv, och häromdagen fick jag åka dit och träffa dem och hela personalgruppen. Jag såg fram emot det, att få ansikten på mina Twitter-bekanta och att peppa övriga personalen, som tydligen inte alla var lika intresserade av en sociala medier-kurs. Men inte hade jag förväntat mig den kompakta tystnad som slog emot mig och två av Katrineholmsbibliotekarierna, när vi hastade in i mötesrummet efter att ha kommit med samma försenade tåg. Jag ombads starta min presentation med en gång, så jag började glatt sälja in kursen, förklara hur bra det är att ha gått den och berätta lite om vilken respons vi fått från kursdeltagare och de bibliotek som är delaktiga i projektet. Sedan gick jag, Linda och Victoria ut ur rummet och jag fick en rundtur i ett luftigt och prydligt bibliotek, som sitter ihop med andra verksamheter i Kulturhuset Ängeln.

Tystnaden, fick jag veta, hängde ihop med en tuff fråga som diskuterats precis innan vi klev in och som de fortsatte diskutera efteråt. Vad det gällde har jag ingen aning om, men det var ett spännande socialt experiment att bli inkastad i den atmosfären. Jag överlevde utan men, men sällan har jag blivit så glad över att en åhörare hör av sig, via kurssajten, direkt efteråt för att tala om hur sporrad hon blivit.

5 tankar om “CCCLXXXII När en vanlig presentation inte är tillräckligt utmanande

    • Ja, det är tur det!

      (Jag utelämnade med flit att jag satt på nålar och tyckte att det var jättejobbigt att tåget var så sent och att jag förberett presentationen i halvmedvetet tillstånd under småtimmarna. Men det gick ju under de märkliga omständigheterna bra.)

  1. Ack ja! Jag förstår dig. Jag var där. Jag beklagar. Det var precis som du skriver. Så får det inte gå till när man har en inbjuden talare.Vi var flera som tyckte jätttesynd om dig. Det blev som det blev för att inledningen skakat om oss rejält och du skulle naturligtvis fått höra det av Lars i samband med att han gav dig ordet. Du var jättebra! Men vi processade nåt helt annat. Det vi pratade skulle egentligen ha legat efter dig på dagordningen, men p g a SJ blev togs det först. Och det drabbade dig.
    Hälsningar från Annika

    • Tack for stodet! 🙂 Det var inte sa farligt for mig, mest trakigt ar ju att ni tycktes ha fatt nagot jobbigt att brottas med precis da. Jag forstar att en kurs i sociala medier halkar ner en bit pa prioriteringslistan i det laget. Men det var anda roligt att fa komma till er, sa klart. Kanske steg intresset for kursen atminstone hos nagon. 🙂 Halsningar fran lilla charmiga Butterfield Library i Cold Spring, New York!

Lämna ett svar till Sandra Avbryt svar