Hörde på Kulturnytt att romanens intrikata slut inte riktigt tas tillvara i nya Brighton Rock-filmen. Det får mig att minnas min allra första akademiska uppsats, som jag skrev 1995 tillsammans med en kursare på kulturvetarprogrammet i Uppsala. Den handlade alltså om Brighton Rock, ur vilken aspekt minns jag inte. Till skillnad från mig var kursaren disciplinerad och snabb och vi satt med en nästan färdig uppsats med hyfsad marginal till inlämningsdatumet. Men när jag läser igenom ett avsnitt som hon har skrivit om just romanens slut ser jag att vi tolkar det på helt olika sätt. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att en av den manliga huvudpersonens handlingar kan ses som god eller förödande, beroende på hur mycket man vet om den. Jag får erkänna att jag hade tagit en del kringlitteratur till hjälp, jag var inte någon fullfjädrad litteraturanalytiker som 18-åring, men nu satt jag i alla fall på information som hade öppnat mina ögon när det gällde huvudpersonernas öden. Och så skriver kursaren tvärtom. När jag påpekar det, och tänker mig att nu måste hon ju omvärdera hela berättelsen totalt, vad intressant, det här kan vi diskutera länge, så säger hon bara ”jaha, ja så är det ju”, och ändrar några rader och så är uppsatsen klar. Det där förundras jag över än.