Återträff sju månader efter Sydafrikaresan. Vilka sköningar det var man reste med. Värdar var Stig, Karin, Inger och Raimo i Korskyrkan i Uppsala, där vi fikade längs ett våldsamt tjattrigt långbord – själv hade jag inte sett någon av de närvarande sedan i mars – och sedan tittade på film och bilder. Det blev min tur att visa bilder först på slutet och då hade vi sett så många att jag struntade i min bildsamling helt och hållet och istället bara tog fram några korta mobilfilmer, som bland annat visade typiskt beteende ombord på vår buss, svensk sång, sydafrikansk sång och insekter. De gjorde succé. Högst skrattade tvillingarna Ros-Marie och Britt-Marie, som syns ovan.

Eftersom jag störtgillar typiska pensionärsreseinslag tyckte jag att det var ett strålande arrangemang att från besöket på den indiska restaurangen på S:t Olofsgatan gå till domkyrkan, där en guide väntade på oss. Eftersom jag uppskattade pensionärsaktiviteter redan under studietiden har jag förstås diverse domkyrkovisningar bakom mig, men mycket hade jag glömt och en del var faktiskt nytt, som orgeln som kom till för några år sedan.

De flesta av de drygt tjugo i gruppen stannar till i morgon och medverkar i gudstjänsten i Korskyrkan, men jag ska till min egen Korskyrka och tog tåget hem under kvällen. Just i dag var det kampanjpriser på förstaklassbiljetter, vilket gjorde att jag både åkte extra billigt och extra bekvämt. Sannolikt var det första och sista gången jag beträdde förstaklassvagnen på Uppsalapendeln för att resa i knappt 40 minuter, men å andra sidan har jag ju nu upplevt den lite rymligare, lite fräschare miljön …

Efter gårdagens utflykt till Soweto och Apartheid-museet dividerade vi länge om var den högtidliga avskedsmåltiden skulle äga rum – sista kvällen med gänget – och så slutade det ändå med mycket enkel middag på guest houset. Eftersom de inte var förberedda på att fixa mat (fixa, inte laga, det vi åt var misstänkt likt färdigrätter) till över 30 personer blev det kaos i köket, och till allas förvåning, tror jag, tog Anders kommandot. Han tog upp beställningar och rörde sig mellan matsal och kök. Några fick det de ville ha, andra fick nöja sig med något annat, allt efter tillgång.

Vi har verkligen ätit mat under skiftande omständigheter de här två veckorna. En del av charmen.

En bra slogan.