I dag har jag gjort det, lämnat tillbaka kokboken Kalas från 1979 till mina föräldrar, där den hör hemma. Jag har haft den i säkert ett halvår och kan inte få nog. Den är uppdelad i menyer för specifika och ganska utförligt beskrivna tillfällen, till exempel vad som kan bjudas när tonåringarna har party, när farmor gör söndagsmiddag till barnbarnen, på ett ”kvinnokalas” (när blev man bjuden på ”kvinnokalas” senast?), när man har ont om pengar eller när man vill återuppleva Greklandssemestern. Eller min personliga favorit – när man står där efter bion eller teatern och tycker det är synd att skiljas från sitt sällskap när det är så trevligt att diskutera den gemensamma upplevelsen. Då går man hem och slänger fram förpreparerade viltskavs- och kantarellrullar och avrundar med te och mintkex. Se illustration av teet och mintkexen.
