Fick i dag ett mejl om att det var dags för blodgivning (och blev varse att jag nått blodgivarnivån ”Förebild”). Bäst att passa på att ge blod nu bums, tänkte jag, för till skillnad från Sydkorea (som jag har bakom mig) lär Kambodja (som jag har framför mig) vara ett resmål som innebär en periods blodgivningskarantän, så vid lunchtid var jag på blodcentralen. En stund senare gick jag därifrån med oförrättat ärende och en macka. Inte hade jag en aning om att det finns malariamyggor i den demilitariserade zonen mellan syd och nord. Alltså, jag var ju bara precis vid gränsen, så långt man kommer som turist på sydkoreanska sidan, och inte blev jag myggbiten heller! Men sjuksköterskor på blodcentralen är nog tränade i att inte lyssna på det örat. Ingen tappning i dag. Och inte på ett halvår efter hemkomsten från Kambodja heller. Men jag fick gärna fika.

Jag bredde mig en fralla med solrosfrön vid gratisfikadisken. Ost och tomat. Tog en dammsugare också. Gick hem. Ostfralla, dammsugare och satsumas till lunch framför datorn. Jag slipper i alla fall komma ihåg att äta järntabletter under Kambodjaresan.