En dag vart femte år bor jag så bra till – nära Polishusets passexpedition. 7.30 hade jag min bokade tid för anskaffande av nytt pass, 7.39 var jag hemma igen. Utöver den raska servicen var bemötandet ypperligt, och då var jag ändå kinkig med fotograferingen och ville ta om bilden två gånger, och jag var till och med osäker på min längd och behövde mäta mig. Fortfarande 164 centimeter. Jag som trivdes så bra med 165 centimeter under lång tid och bedrövades över nedgången, men det är nio år sedan den upptäcktes och tydligen har läget inte förvärrats, i alla fall. Men det är väl bara en tidsfråga.

Eftersom jag inte ville vara besvärlig i onödan kastade jag bara en väldigt hastig blick på fotografi nummer tre och sa att det var bra. Håret låg inte snett som på den första bilden och jag halvblundade inte som på den andra. Om någon vecka får jag titta ordentligt på resultatet, efter att ha gått den minutlånga promenaden till passexpeditionen. Sedan ska jag ut och resa.