Nu är det ganska många år sedan jag började färga håret. Det innebär att trots att jag bara färgar några centimeter utväxt åt gången är hela håret kemiskt behandlat sedan länge vid det här laget, och det har gjort det mer solkänsligt. Det har alltså blivit ganska blont, med en bred skala från mörkare upptill och ljusare nertill, så länge botten har färgats nära min naturliga hårfärg.

Men nu är det inte jag som bestämmer, jag är också sedan länge i händerna på min frisör. Mitt enda bestämda önskemål är att behålla en kall färg som är så naturlig som möjligt – de rödaktiga tonerna som lätt uppstår känns inte rätt på mig – och på sista tiden har frisören velat matcha de ljusa topparna, som dessutom utsatts för ganska mycket sol utanför Sverige, med ljusare färgning. Resultatet är att jag nu är nästan lika blond som på lågstadiet.

Ja. Jag ville egentligen bara säga att jag var hos frisören i morse och håller på att vänja mig vid ytterligare en skiftning.