De senaste kvällarna har CNN stått på extra länge här hemma. Så mycket elände. Ondska och olyckor.

Ibland inbillar jag mig att jag visar ett slags medkännande respekt när jag följer de orättvisa, hjärtslitande skeendena. Ibland minskar, märkligt nog, känslan av maktlöshet när jag vet mer om vad som händer i världens oroligaste hörn, som Gaza, Irak, Ukraina, Syrien – och Norge.

Men i kväll stängde jag av nyhetsbruset för ett tag, satte mig på balkongen och tog del av några av de många, många förmåner som finns inom mitt räckhåll. Te. Frisk luft. Ett nästan folkfritt kvällslugn. 150-årsjubilaren Karlfeldts dikter. Bara för att jag hade lust. Jag skäms inte för det, men önskar att vi alla kunde få sitta på balkongen och läsa när vi har lust.