Jag står nära dörrarna i en tunnelbanevagn när en kille med barnvagn och hans kompis stiger på. Jag misstänker att de vill använda min plats som barnvagnsparkering, ler en aning och flyttar bort samtidigt som de styr åt mitt håll. Ingen blick, inget tack. Ja ja, de noterade väl inte min gentila manöver, tänker jag, och börjar sedan lyssna på vad barnvagnskillen håller på att berätta för kompisen, med upprört och viktigt tonfall. Det handlar om hur (valfri svordom) jobbigt det är att ha barnvagn i tunnelbanan eftersom folk är så (annan svordom) självupptagna att de inte flyttar på sig. ”En gång bad jag folk flytta när jag kom med vagnen, men de gjorde inte det, så jag körde rakt fram och klämde in en kille …”

Till dig, buffliga småbarnspappa med stripigt hår på Hagsätra-linjen: Jag har några enkla tips som kan underlätta din vardag avsevärt. Tveka inte att höra av dig.