I morse hittade jag Efraim död, ihopkrupen mitt på golvet. Så sent som i förrgår var han en levnadsglad och sällskapssjuk husfluga som promenerade kvickt och spänstigt över tangentbordet när jag skulle skriva, eller satt och vilade upp-och-ner i taket rakt ovanför mig.

När jag annonserade hans bortgång på Facebook fick jag omedelbart stöd i sorgen av vännerna.