CMXLVI New York 1: Kvällen innan

Den sex dagar långa New York-resan med hemkomst strax före jul gick fort men var enormt innehållsrik. Det här blir det första i en serie New York-relaterade inlägg som rapporterar om valda resdelar, och jag börjar i Stockholm på fredagskvällen 14 december. Packning pågick, jag letade upp adaptern, som låg kvar i en väska efter vårens Europaturné, och plockade fram min bästa New York-karta, en nätt, laminerad historia som visar hela Manhattan på hyfsad detaljnivå och har alla tunnelbanelinjer inritade på baksidan.

Under tiden tittade och lyssnade jag på Carmen på dvd. Tanken med den lånade filmen var egentligen att jag skulle hinna se den inför besöket på operan i slutet av oktober, men istället för en förberedelse blev det nu repetition. Jag minns med glädje Carmen-föreställningen jag gick på den där måndagskvällen. Jag och Jenny hade bokat biljetter till föreställningen en vecka tidigare, men den blev tråkigt nog inställd och av de få kvarvarande speldatumen var det inget som passade oss båda. I sista stund bestämde jag mig för att gå själv en kväll då jag för en gångs skull var ledig och tänkte chansa på att få en billig sista-minuten-biljett. Inne på biljettkontoret en timme före föreställningens början var det fullt av oss förhoppningsfulla, snåla operabesökare. Jag hade varit hyfsat tidigt på plats och fått ett bra könummer, men medan jag väntade var det en äldre dam som sa till oss närmast stående att hon hade en parkettbiljett att sälja på grund av ett sent återbud. De flesta skulle förstås ha två biljetter, eller kanske fler, men för mig funkade en enstaka plats utmärkt. Jag köpte den för halva priset, gick och fikade lite snabbt och kom sedan in i salongen och satte mig bredvid sällskapet som bestod av den äldre damen och två äldre herrar. Jag log och nickade diskret åt damens håll, men blev snart involverad i samtal. Den ene herrn behövde hjälp med att stänga av ljudet på sin iPhone. Den andra berättade att jag satt på hans dotters plats och att det ursprungligen skulle ha varit ytterligare en dotter med den kvällen. Jag kände mig nästan som en i gänget.

Med Toreador-låten ekande i lägenheten la jag ner de sista prylarna i resväskan och fyllde en papperskasse med kläder att ge bort. Kassen skulle jag bli av med nästa förmiddag, på jullunchen för hemlösa i Korskyrkan, innan jag skulle träffa Jenny vid Arlanda Express. Tänk att allt faktiskt gick som beräknat lördagen 15 december. Fortsättning följer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s