”Jag vet att jag måste tro på mig själv även om jag inte kan spela piano med båda händerna.”

I dag har jag läst en fin liten bok, Skrivet i vatten, som hade återlämnats av någon på Sturebibblan och som jag fick syn på där den låg bakom informationsdisken, redo att skickas iväg till Östermalms bibliotek, där den har sin hemvist. Boken var tunn och hade ett speciellt omslag, jag började läsa den på vinst och förlust och blev kvar på biblioteket två timmar efter stängning för att läsa klart. Den gav mig en oväntad inblick i en svårt skallskadad kvinnas tappra väg tillbaka till ett värdigt liv.

Camilla Westerdahl heter kvinnan som en sommarkväll 1997 somnar vid ratten på väg hem från ett bröllop och kör in i ett brofäste. Hennes man blev lindrigt skadad och den sex månader gamla dottern klarade sig oskadd, men Camilla själv blev helt sönderslagen och var mycket nära att mista livet. I boken beskriver hon minnesförlusten, operationerna, läkarna – och framför allt hennes sjukgymnast, som var den som hjälpte henne att tillfriskna från att vara oförmögen att kommunicera till att ha ett eget boende, meningsfulla aktiviteter och hopp om framtiden. Boken har hon skrivit själv och hon skulle gärna vilja skriva en till.

I efterordet skriver Camillas sjukgymnast att boken till exempel kan läsas av vårdpersonal som kommer i kontakt med patienter vars situation liknar Camillas eller personer som i likhet med Camilla befinner sig i en rehabiliteringsprocess, men den kan förstås läsas med stor behållning av vem som helst. För mig blev den en påminnelse om vikten av värdighet. Camilla beskriver hur hon blir bemött när hon sitter i rullstol och när hon inte gör det, hur det känns när hon har två assistenter med sig som pratar med varandra och hon inte hör och förstår vad de säger och framför allt hur det är att sitta tyst när personen hon har ett ärende till vänder sig till assistenten.

Camilla hoppas att hennes bok ska få andra att vilja ta kontakt med henne. Så här skriver hon: ”Ja, om du vill träffas så fråga mig bara, du får komma till mig när som helst. Då ska du fråga mig, ingen annan. För jag kan tala för mig själv. Jag känner mig friskare när jag kan prata själv.”

Här är ett inslag om Camilla Westerdahl i TV4:s Nyhetsmorgon.