Arbetsdagen har varit marginallös, med möten, biblioteksbemanning och verksamhetsplanering non-stop. Vid lunchtid fick jag därför hoppa över min sköna tisdagsmatrast uppflugen på en pall vid ett av Café Stiernans fönster mot Österlånggatan och istället bara hasta in och be om en take-away-toast. Medan jag väntade på att den skulle bli klar kommenterade jag croissanthögen som stod staplad på ett fat under en kupa. ”Å, har ni croissanter med socker på!” sa jag. ”Ja, det är vaniljkräm i”, sa den kvinnliga medarbetaren. ”Ta fram en croissant, hon får smaka en sådan!” hojtade den manlige medarbetaren från hörnet där han stod och jobbade.

Och jag är inte den som är den. Jag tog gärna emot en vaniljcroissant i en påse.

En annan gång fick jag en chai latte.

De har inga problem att behålla mig som stamkund.