DCCCXXXV Förlåtelse

Temat för veckans hemgruppssamling var förlåtelse, hur svårt, nästan omöjligt, det kan vara ibland att förlåta någon och hur många skenbart goda ursäkter det finns att ta till när man helst vill slippa förlåta över huvud taget.

En av punkterna för dagen i materialet vi följer var att förlåtelse är att ”give up your right to get even”. Det finns så många fina ord att säga om förlåtelse, om hur läkande det är både för den som förlåter och den som blir förlåten, och det är sant, men det är inte alltid så det känns, särskilt inte innan man kommit så långt att man är beredd att lägga oförrätten bakom sig. Då kan man behöva få just den bekräftelsen, att det naturliga vore att hävda sin rätt, men man väljer att vara storsint nog att avstå.

Men ännu viktigare är den där biten i Fader vår som så många har läst så många gånger: ”Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.” Alltså – som jag förlåter andra förlåter Gud mig. Lägger man det på minnet blir det svårare att hoppa upp på sina höga hästar.

I Matteus 18 görs förhållandet tydligt genom en liknelse, här ur bibelöversättningen The Message:

A Story About Forgiveness
21 At that point Peter got up the nerve to ask, “Master, how many times do I forgive a brother or sister who hurts me? Seven?”
22 Jesus replied, “Seven! Hardly. Try seventy times seven.
23-25 “The kingdom of God is like a king who decided to square accounts with his servants. As he got under way, one servant was brought before him who had run up a debt of a hundred thousand dollars. He couldn’t pay up, so the king ordered the man, along with his wife, children, and goods, to be auctioned off at the slave market.
26-27 “The poor wretch threw himself at the king’s feet and begged, ‘Give me a chance and I’ll pay it all back.’ Touched by his plea, the king let him off, erasing the debt.
28 “The servant was no sooner out of the room when he came upon one of his fellow servants who owed him ten dollars. He seized him by the throat and demanded, ‘Pay up. Now!’
29-31 “The poor wretch threw himself down and begged, ‘Give me a chance and I’ll pay it all back.’ But he wouldn’t do it. He had him arrested and put in jail until the debt was paid. When the other servants saw this going on, they were outraged and brought a detailed report to the king.
32-35 “The king summoned the man and said, ‘You evil servant! I forgave your entire debt when you begged me for mercy. Shouldn’t you be compelled to be merciful to your fellow servant who asked for mercy?’ The king was furious and put the screws to the man until he paid back his entire debt. And that’s exactly what my Father in heaven is going to do to each one of you who doesn’t forgive unconditionally anyone who asks for mercy.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s