I kväll höll Paolo Grossi, Italienska kulturinstitutets direktör, ett föredrag på Sturebibblan om ny, italiensk skönlitteratur. Det blev mycket Roberto Saviano men också mycket annat, för mig okänt. Ämnet ligger rätt i tiden, eftersom flera yngre italienska författare snart kommer att besöka Stockholm och marknadsföra sina nya böcker.

Det här var andra gången på kort tid som jag arrangerar biblioteksprogram utan stöd från någon kollega, och det är inte helt enkelt. Själva planeringen är väl okej, och det stora jobbet gör de inbjudna talarna, men det är bra att vara två i lokalen, så att någon kan släppa in personer som kommer sent eller svara om telefonen börjar ringa i informationsdisken och att man är två om att komma ihåg alla detaljer. Jag glömde två rätt viktiga detaljer i kväll – det ena var att förbereda mikrofonen, för jag tror att den egentligen hade behövts, och den andra var att ställa något mitt för trappan ner till Espresso House, så att ingen skulle få för sig att gå ner där och öppna dörren in till det stängda caféet. Precis det gjorde någon, och till min stora förvåning hördes inget larm. Nu hoppas jag innerligt att Espresso House inte bytt till ett tyst larm, så att det blev väktarbesök senare på kvällen, vilket kostar skjortan.

Nu blir det äntligen lite sömn efter den här tolvtimmarsarbetsdagen. I morgon väntar nya uppgifter.