Kön till biljettsläppet för Kulturfestivalens stadsvandringar. Samma sak varje år. Försöker påminna mig själv om hur roligt det är att det är så populärt, hur charmigt det är att främlingar börjar prata i kön och vilken tur det är att vädret är fint – men det är ett tålamodsprov. Nästan alla verkar stå och vela när de väl kommer fram till biljettbordet och försäljarna tar ett halvår på sig att hitta rätt biljetter och tiden går och jag ska snart med ett tåg!

Nu lugnar jag ner mig och tar fram min bok. Det är trevligt det här. Jättetrevligt.