CLXXXI Can we talk about this?

Det har flimrat förbi ett par gånger, att brittiska danskompaniet DV8 skulle spela några exklusiva föreställningar på Dansens hus. Det lät tungt, rasism, censur, islamkritik, det pratades på Kulturnytt i morse om att det egentligen inte var fråga om dans, snarare rörelse och kroppsspråk i kombination med dokumentärt material i de aktuella ämnena. Och så råkade jag gå in på Teaterlistan i dag, hittade billiga biljetter och bestämde mig hastigt och lustigt för att gå.

Och det är jag väldigt glad för. ”Can we talk about this?” är det bästa jag sett på länge. ”Dansen” blev allt från en komisk till olustig bakgrund, medan dansarna berättade om bråket kring Satansverserna, mordet på Theo van Gogh, Muhammedbilderna i Jyllands-Posten och andra incidenter, från olika perspektiv. När konsten tar sig an svåra samhällsfrågor blir det så ofta draget till sin spets på ett sätt som inte känns relevant utan krystat, om man frågar mig, och medvetet provokativt. Det här var sakligt. Sakligt och snyggt, särskilt när dansen gick över i akrobatik och det talade budskapet mitt i alla krumbukter ändå så tydligt gick fram.

Så vad var budskapet? Framför allt att det faktiskt är okej, i själva verket nödvändigt, att protestera mot våldskultur. Det som inte är okej är att låta vissa grupper hävda att våldet inte är våld vilket som helst utan just en del av kulturen, och kultur är vi i väst numera snabba att acceptera. Särskilt i Jyllands-Posten-fallet fick jag en ny syn på sakernas tillstånd, om vem det är som provocerar vem och vad yttrandefrihet egentligen innebär.

Det är svårt att säga hur nyanserad föreställningen var. Olika sidor representerades, till och med sharialagarna försvarades, och det poängterades att man inte motsatte sig en hel religion eller ett helt folk, utan specifika gruppers extrema värderingar. Men nog handlade det till syvende och sist om att säga ifrån. Förföljelse är förföljelse, oavsett hudfärg på offer och förövare.

Föreställningen ges två kvällar till, i morgon tisdag och på onsdag.

Recension i DN: Dans för yttrandefriheten
Recension i SvD: Täta minuter om tabun

Lämna en kommentar