XXXII Om du dödar mig så dödar jag dig

Ska vi fira Usama bin Ladins död? Tidningen Dagens utrikesblogg om reaktionerna på dådet och möjliga måltavlor och offer i dess spår, nämligen Pakistans kristna minoritet. För det är klart att det kommer att slå tillbaka. Man straffar inte ostraffat, även om man redan straffats för en bestraffning … vem var det som började nu igen? Eller finns det någon som tror att mordet på en mäktig ledare, en symbol och en människa leder till en besegrad terrorgrupp som äntligen står och viftar med vit flagg?

För att smula sönder minsta hopp om lugn reagerar högt uppsatta politiker med att helt onyanserat prata om ”seger” medan folket i somliga delar av världen firar på gatorna.

Som Dagens Anders Gustafsson säger är den som mördar mördaren en del av den onda cirkeln, och den triumf som som visas hos den sida som för närvarande har övertaget kan sticka så mycket i ögonen på den andra att bägaren rinner över. Det är så självklart. Och ändå – sorgligt nog visar dagen.se:s läsare vad de tycker redan på förstasidan, där det står att artikeln ”Tio års jakt över – Usama bin Ladin dödad” har fått läsarna att på känslobarometern klicka på ”glad”.

2 tankar om “XXXII Om du dödar mig så dödar jag dig

  1. Jag blir fruktansvärt illa berörd av festandet på gatorna som visas i TV. Visst, USA ser det som en krigsseger men man ska inte glömma att upprinnelsen till det hela handlar om att USA övergav talibanerna som tidigare varit deras bundsförvanter i det (fiktiva?) kriget mot kommunismen i gamla Sovjet. USA är en paranoid stat där den som inte är med på deras kapitalistiska idé är emot dem. Jag blir trött på att alltid USA tar på sig rollen som världens frälsare oavsett vilka som får betala priset. Att se festandet på gatorna i USA får mig att än en gång konstatera att amerikan inte är en nationalitet – det är en diagnos…

    • Det är sorgligt. Både i USA och i andra länder verkar människor förblindade – när blev det skäl att fira en avrättning utan rättegång? Dels borde det ses som ett misslyckande att man inte har förmått ett tillfångatagande av mannen, och dels förstår vem som helst att det kommer att vankas hämnd.

      Att löna ont med ont har aldrig någonsin fungerat. Punkt.

Lämna ett svar till Kraka Avbryt svar