Sommaren 2009 köpte jag en tunn tygkasse i Japan Town i San Francisco, en sådan man förvarar hopvikt i ett litet fodral. Den har ett gulligt ugglemönster i en stil som snart skulle svepa in på bred front, men som då var lite speciellt. Sedan dess har jag tagit fram den emellanåt när jag ska bära matvaror och biblioteksböcker och sådant. I dag såg jag en tant på Odengatan som hade en likadan. Har de sålts i Sverige på senare tid? Har hon haft den i femton år? Jag borde inte ha stirrat på tanten och hennes kasse så förvånat som jag gjorde, för prylar massproduceras och sprids globalt, sedan mer än femton år. Å andra sidan är det väldigt, väldigt många olika prylar som massproduceras och sprids globalt och jag hade inte sett min kasses like tidigare. Hur som helst – jag stirrade och konstaterade återigen att det i det oändliga utbudets tid ändå inte går att vara helt unik.