I går var det födelsedagsfest hos Anders, en trevlig tillställning som man på förhand vet kommer att innefatta en första klassens kakbuffé. Men tro det eller ej – kakorna, tårtorna och bakelserna var inte höjdpunkten. Jag hamnade bredvid ett Seinfeld-fan! Med samma grad av besatthet som jag själv!

De flesta av gästerna hörde till en av två kategorier, Korskyrkanfolket, som jag själv tillhör, och salsafolket, som Anders dansar med. Jag fick en golvplats bredvid salsa-Johanna. Av någon anledning nämnde hon Seinfeld, med en lite frågande min, som i ”om du känner till den serien”. ”Jag har sett vartenda avsnitt tjugosju gånger!” drog jag till med, och vi båda insåg att vi hade en likasinnad framför oss. Det var lite som i Seinfeld-avsnittet där Jerry äntligen erkänner att han följer Melrose Place och han och vännerna kan börja diskutera dess karaktärer. Jag och salsa-Johanna pratade livligt och ingående om de fyra huvudpersonerna, aspekter på manligt och kvinnligt, den typiska Seinfeld-humorn, seriens utveckling – och hur fullständigt platta och intetsägande serier som Vänner är i jämförelse. (Förlåt Vänner-fans, för att jag skamlöst dissar er med jämna mellanrum. Jag har faktiskt tittat en del på Vänner. Men det är ett blekt substitut.)

Var finns egentligen alla Seinfeld-älskare? I Sverige, menar jag, och helst i Stockholm. Som vill ha heldagsmaraton och fördjupa sig i storylines och dialoganalys. Hör av er!