För en tid sedan pratade jag med en museikollega om min favoritreportagebok En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström från 1914 och då rekommenderade hon Sin egen tjänare av Célie Brunius från 1917. Jag tror att den ska ta upp aktuell debatt kring hushållsarbete. Vi får se. Jag får återkomma.

Den blev hur som helst lånad i dag från det enda bibliotek i landet som har ett utlåningsbart exemplar, nämligen Carolina, som det säkert fortfarande kallas. På min tid hette Uppsala universitetsbibliotek Carolina Redivia, men nu tycks det officiellt heta Carolinabiblioteket. I dag har jag haft min var-sjätte-vecka-lediga-fredag, vilket är den absolut lyxigaste dagen i schemat och den vill man göra något bra av. Den här gången blev det alltså en tur till Uppsala med besök på Carolina och Stadsbiblioteket, fika med Uppsala-Erica på Café Linné Konstantina, besök på en amerikansk butik där vi båda köpte sötsaker, vidare till The English Bookshop där jag köpte en bok om Jane Austen och slutligen till en engelsk butik ungefär motsvarande den amerikanska, där vi köpte mer sötsaker. Utanför den butiken skildes vi åt och jag tog den korta promenaden till stationen, där jag såg att ett tåg skulle gå till Stockholm om bara några minuter. Jag borde hinna köpa biljett i automat, tyckte jag, men det var en typ av automat jag inte var van vid och jag lyckades göra fel och fick göra om och sedan springa som en dåre till spåret. Jag såg att ett par ur tågpersonalen tycktes vinka till varandra längs perrongen att det var fritt fram att köra, men en dörr var fortfarande öppen. ”Hinner jag!?” flåsade jag till tågvärden. ”Ja, men skynda dig, nu rullar vi!” sa hon, och menade det bokstavligen. Jag hoppade med andra ord på i farten! Och tågvärden måste ha hoppat på direkt efter mig, för hon kom strax och kollade biljetter.