Snygg och smart och jobbig att se, den norska filmen som har svenskt inslag i form av Lena Endre och utspelar sig på Trinidad. Den gick upp på bio i Sverige för ett år sedan och efter det har jag inte hört något om den, men nu blev den sedd.

Plus: Ett både intressant och estetiskt tilltalande porträtt av utlandsskandinavers livsvillkor, i en intrigfylld historia förlagd till vintern 1973.

Minus: Själva det sorgliga relationsdramat mellan två äkta par, två barn och några andra på olika sätt indragna personer. Inte för att det är dåligt berättat, tvärtom, men det är så dystert och olyckligt, med ingredienser som otrohet, oärlighet, sårade känslor och dramatiska utvägar ur besvärliga situationer.

Se till att ha ett gott grundhumör innan du ser den.