Det blir riktigt sena kvällar just nu, men värst i veckan var nog torsdagen med 21 vakna timmar. Nätterna till onsdag och torsdag blev det hastigt påkommen övernattning av Martina från Örebro – självklart ställde man upp och erbjöd en soffa, samtidigt som det blev ett tillfälle att ses, åtminstone ett par korta stunder, och det förde också med sig en väldigt tidig torsdagsmorgon, då Martina gick hemifrån vid tjugo över fem (och skulle ta tunnelbanan till Rådmansgatan men var vid Medborgarplatsen när hon ringde och undrade åt vilket håll Birger Jarlsgatan låg, men det är en annan historia).

Efter den tidiga morgonen, med mitt hittills enda sedda julkalenderavsnitt, och efter arbetsdagen på Sturebibblan och efter Bar Central-besöket med kollegerna gick jag vidare till Clarion och dess Upstairs Bar för att höra Hördegårds Fyra, där Korskyrke-Johan ingår. Det blev en väldigt trevlig avrundning på kvällen, med den märkliga känslan att gå in på ett ställe där jag aldrig tidigare varit och kunna heja på en hel massa personer i soffor och fåtöljer, alla med anknytning till Korskyrkan.

När jag kom hem skrev jag och Lena W, som då precis hade landat på Arlanda, några kommentarer till varandra på Facebook. Samtidigt som jag välkomnade henne hem från London mitt i natten började jag räkna efter hur många timmar jag varit uppe och igång. Men ibland vill man egentligen inte veta.