Hm, skriver jag också som jag inte skulle prata? Ylva Byrman har både i dag och i lördags gjort några sådana iakttagelser, att man lätt anammar andras talspråksuttryck när man skriver på webben. Läs Svenskans Språkbloggen, dagens bloggtips.
Hm, skriver jag också som jag inte skulle prata? Ylva Byrman har både i dag och i lördags gjort några sådana iakttagelser, att man lätt anammar andras talspråksuttryck när man skriver på webben. Läs Svenskans Språkbloggen, dagens bloggtips.
Theomis 
Intressant reflektion. Ju fler webkanaler man har, desto större är risken antar jag. Men visst känner man igen sig i att man på weben anammar talspråk som andra satt i skrift för att sedan säga som man skriver. Det har liksom gått hela vägen runt och det börjar bli än viktigare att hålla reda på skillnaden mellan tal och skrift. Det vill säga mellan skrift och skrift.
Om det nu är viktigt. 🙂 Men rätt skojigt är det att man svänger sig med ”IRL” och andra uttryck när man pratar, ord och förkortningar som har kommit till för webbruk.
Funderar på vad jag själv skriver som jag sällan säger. ”Yay!”, till exempel. Men det borde man säga mer …
Klart det är viktigt. Jag syftar till att folk i allmänhet (inte jag inte, jag är utan fel och brister som alltid) trasslar in sig när man skriver arbetsansökningar och andra formella brev och glömmer att man inte kan uttrycka sig på samma sätt som man gör på fejjan.
Jamen du fattar. Hur man säger något väger alltid tyngre hos mottagaren än själva innehållet/orden. Jag tänker att samma gäller för skrift, särskilt nu när man i skrift gör sitt yttersta för att efterhärma tal.
Ett yay (fast jag tror jag brukar stava det yej) på det?
Ja, det är alltid viktigt att tänka på mottagaren, om det är en man skriver ”yay” till eller för allt i världen låter bli att skriva ”yay” till. Annars skulle jag inte ha något emot att en person som tycker att något är roligt utropar ”LOL!” (har inte hört det än, men det är väl bara en tidsfråga) eller att man blandar tal-, skrift- och webbspråk hej vilt – bara man har känsla för att allt inte alltid passar.
Åh, flashback! Jag tror nämligen att jag har hört någon ropa LOL irl! Galet, jag vet…
Jag säger WTF ibland när jag blir arg. Men jag brukar säga ”nu svär jag snart” eller ”får jag svära” och då säger ju ofta den tillfrågade ”nej gör inte det” och då säger jag ”då säger jag väl WTF istället”.
Ja, det hör man ibland, och det roliga är att det bara är i skrift som det är en förkortning, medan det i tal är längre och otympligare. ”Dubbel-V” har många stavelser. 🙂